Minnenas skuggor av Kai Bruno

Alltså så här kort tid har jag inte läst ut en bok på jättelänge. Den va helt suveränt bra. Kanske lite mörk men handlingen är kanonbra och följer en röd tråd igenom hela boken. 

Oscar får vi följa som är alkoholist och lämnar sin familj. Vi får följa hans son Jesper och hans flickvän Tora. Vi får även följa Oscars fru Signe som inte får det så lätt efter att hon bad Oscar flytta ut. Boken är som sagt jättebra och mörk. Man får läsa om självmordstankar och alkoholism och utanförskap som beskrivs som om det skulle ha upplevts av författaren självt. Ruskigt bra. 



Från bokens baksida:
Jarl flyr smärtan och kastar sig ut genom fönstret på sjunde våningen under en semesterresa i Köpenhamn. Bakom den desperata handlingen ruvar familjehemligheter. Sakta väcks de upp, men inte bara i vardagen. De speglas i drömmarna, i upplevelser nära döden, bortanför medvetandets gräns. Vi följer hur Jarls familj splittras, hur minnena lever som skuggor bakom dem. Fast det finns också en längtan, tillbaka till tiden när de var en familj, till att mötas igen. Och vissa ögonblick är avgörande. Som genom ett eldprov bestäms om sjuka mönster ska brytas upp, eller slukas i känslans krater. Ytterst är berättelsen en skildring av gränsen mellan liv och död, när en människa står på kanten i valet av att existera eller gå under, i sökandet efter kärleken till livet.MINNENAS SKUGGOR är en känslosam och dramatisk berättelse som tar upp viktiga existentiella frågor. Hur destruktiva handlingar kan få genomslag genom flera generationer.

Suveränt bra! En av dom bättre jag läst i år!!!!!

5 av 5 gripar 

Tack Kai Bruno för recex!!!


Kommentera här: