När man håller andan av AnnaKarin Kask

Undertext till denna bok är en berättelse om sorg och skuld. Jag tänkte först om jag skulle klara av att läsa den. Men jag läste ut den på 3 dagar. Har precis förlorat min dotter efter en tuff sjukdom så jag vet nu mer hur sorg känns. Boken var välbehövlig. Jag vet exakt hur författarinnan känner sig. 

Boken är hemsk men läsvärd. Läsvärd för att förstå sorg och även om man har skuld. 

Karin har sonen Samuel och sen hennes sambo men han drar iväg efter ett gräl och kommer tyvärr inte tillbaka. Vi får följa Karins kamp om att ta sig igenom sorgen med dessutom att ta hand om ett barn som ställer tusen frågor om varför inte pappa kommer tillbska. Jobbig svärmor som tjatar om sonens grejer som dom vill ha. Hur det går? Läs den här boken!

(null)
Från bokens baksida:

En dag går Karins sambo ut genom dörren och återvänder aldrig. En ofattbar olycka tar hans liv. Ensam kvar blir Karin med deras lilla son. Trettio år senare bearbetar hon fortfarande det som hände och skulden genom samtal med den döda. Hon ser tillbaka på den chockartade sorgen, på svärföräldrarnas reaktion och på dem som tyckte att livet måste levas vidare. Då och nu vävs samman, skulden och sorgen löper som en röd tråd genom alla åren som har passerat. Hur säger man egentligen förlåt till någon som har dött? Finns det ett slut på sorgen?



5 av 5 ekar

(null)